"Att höra dom live, det kändes som det va på låtsas. Men det va de fasen inte!! De va fan på riktigt, & så braaaaa. Känslan i koppen var liksom helt bra, kände mig lycklig. Att se på hanna med ett stort leende på läpparna gjorde mig skit glad!"

Ååååh! Fan vad glad jag blev nu. Jag satt och letade efter lite roliga videos på TH utanför Sheraton september 09, och så kommer den här upp. Det roliga med det är att hon står bredvid mig och man hör mig säga att mitt batteri dör osv, haha. Och dessutom hör man Tom säga "Bitte Schön" till mig som jag knappt fått med på min video. Han låter glad, jätte positiv! Och inte nog med det så får jag med när Gustav och Georg står framför mig!! (Mitt batteri på kameran dog efter Tom)

TRE årsen idag

fick äntligen in mina videor jag hade på min mobil in på datorn! är överlycklig! ihih nu håller jag på att lägga in dom på datorn!



VARÖFR ÄR DET INGEN SOM KOMMENTERAR MINA INLÄGG?!
bara idas. vet att hon är roligare, men jag slutar skriva snart.........

Måste bara lägga ut min video också från konserten här i Göteborg, vet att ni gillar det;)

Jag mötte upp Rebecka, Essi och Josefin (Dortmundgang!) i Slussen kl. 05:00 för att åka gemensamt till Münchenbryggeriet. Kändes skönt att vara där i tid. Hände inte så jätte mycket där. Vi träffade Ida och Lina som vi stod och pratade med!

THs bil kom inrullandes vid 8 tiden på morgonen, de gick upp till Knappen och Hakim. Efter showen kom de ut och visade sig, haha. Åkte direkt till hotellet för interjuver för att sen på kvällen signera utanför hotellet.

Bjuder på ett bildregn istället eftersom att det inte finns så jättemycket att berätta. Alla bilder jag lägger upp är mina ifrån mina videos (som också kommer att läggas upp). Bloggadressen som står på bilderna är min gamla bloggadress - jag använder alltså ingen annans bilder! Länka och säg till ifall ni använder..

xoxo, Ida ♥

Bjuder på en utan mina favoritbilder ifrån konserten. Fangirlar lite och säger att jag tror att han kollar in i min kamera! Haha. I varjefall så kollar han åt mitt håll, och det är ju alltid awesomness.

xoxo, Ida

Min video!

xoxo, Ida

 

xoxo, Ida

13 juni. Konsertdagen! Vi var så himla pepp så att det inte går att beskriva med ord. Klockan ringde halv tre, men vi var lika pigga ändå. Vi skulle ju få se TH samma dag! Vi hade beställt en taxi till hotellet, klockan halv fyra och den kom i rätt tid.

Vi åkte till arenan och träffade alla igen. Vanessa började med sin placering av grupperna och det var klart klockan 6 tror jag det var. Så där fick vi sitta på en bro, och fick en bokstav för själva "gruppen" och en siffra för vilken person man var i ledet. Jag, Rebecka, Essi, Josefin, Maarit och Kathy fick K (och jag fick nr 9) därför döpte vi oss till Kaulitzgruppen, haha!

Det var även en galen "farmor" på sådär 60+ i våran grupp som hade köpt marsipanblommor till Bill. Hon hade även Bill i ett hjärthalsband. Hon var grymt läskig och luktade skunk. Hon gick och bar på marsipanblommorna i 4 dagar (!!) men fick aldrig upp dom på scenen. Kommer inte ihåg vem som sa det här, men tydligen hade hon frågat en vakt efter Bill efter konserten så att hon kunde ge blommorna, och dom hade svarat att dom kunde ge dom till honom istället - men hon ville ge dom personligen så hon gick därifrån - med blommorna i handen. När det började regna tog hon bara hand om blommorna, inte sig själv. T.ex. täckte över dom med sin tröja och lät sig själv bli dyngsur. Allt för Bills blommor liksom, hahaha. Det låter inte speciellt roligt, men vi hade jätteroligt åt henne hela resan, men speciellt den här dagen.

Halv nio kom vi upp till arenan och fick våra platser i den "riktiga" kön. Och där satt vi hela dagen. Nervositen steg och vi åt och drack hela tiden så att ingen av oss skulle svimma. Jag var så rädd hela tiden för att jag skulle göra det, så tillslut mådde jag bara dåligt.

Det kom sjukvårdare som gick runt i hela kön och delade ut varm saft och kollade så att alla hade det bra! Så himla gulligt. Har för mig att de pratade en massa med oss eftersom att de tyckte att det var lite roligt att vi kom "enda ifrån Sverige" haha.

Insläppet började (kommer inte ihåg vilken tid) och vi sprang in. Vi kom på rad 3 på Georgs sida av av "snoppen". Tiden innan konserten började var det värsta jag varit med om. Jag fick ingen luft och höll på att svimma 5 gånger. Jag överdriver verkligen inte! Det var helt sjukt jobbigt, men jag ville verkligen inte bli utlyfft. Jag kände hur tårarna var påväg i panik, men lyckades få bort dom med hjälp av Rebeckas pepptalk! Tack

Tillslut började konserten och folk tryckte ännu mer, såklart. Armbågar i ryggen blev en vana efter ca tre låtar. Jag orkade inte sjunga de första tre låtarna av konserten, rädd för att svimma. Tillslut hade alla lugnade sig och man fick mer utrymme, jag kunde hoppa och sjunga med Bill. Det är något av det bästa jag varit med om. Att stå så nära sina absolut största idoler är inget man gör dagligen, (iallafall inte jag) och detta är fan så jävla underbart att jag inte kan besrkiva det.

Det kändes som om konserten tog slut på 2 minuter och efter det grät jag, haha. Jag trodde jag skulle gråta hela konserten, men det gjorde jag inte! Dessutom fick jag Georg, Gustav och Toms vatten på mig. Helt underbart! Bilderna får förklara resten. (de kommer dock upp i ett nytt inlägg, annars blir detta fööör långt!)

Jag och Rebecka kastade upp våran minsta flagga på scen. Men sen ser vi Tobi som står innanför ett utav stängslen på Georgs sida och vi försöker i panik prata med en vakt som står kvar vid scenen och förklarar för honom att vi vill att han tar ned Sverigeflaggan så att vi kan ge den till Tobi istället! Haha. Herregud. Han var verkligen så himla seg! Tror inte att han förstod vad vi sa, för vi sluddrade väl bara och grät samtidigt! När han tillslut tagit ner den åt oss sprang vi fort till Tobi och gav flaggan till honom. Vi förklarade att vi ville att han skulle ge den till killarna och han lovade att göra det efter att vi tjatat kanske 3 gånger på honom, hahaha. Tror dock inte att han gjorde det, men kul ändå ;) Han vek iallafall ihop den jättegulligt, haha. (Bild finns längre ned)

Efter konserten åkte vi till deras hotell, men dom kom aldrig, haha. Så jag och Rebecka åkte hem till vårat hotell istället, handlade på donken och sen gick vi och la oss.

xoxo, Ida ♥

tänkte skriva lite om min resa till stockholm, första gången jag var där tillochmed. jag var där med matilda och amanda, min resa började klockan 03.45 tisdagen den 12 juni 2007. jag pallrade mig ner emot motorvägen där jag skulle bli upphämtad av matilda och hennes pappa. jag gick ner dit på 5 minuter tänkte att jag kan ju inte komma sent. dom kom cirkus 04.15 en halvtimme senare.... vårat tåg mot stockholm gick 06.36 (vilket minne jag har) när vi satt på tåget kunde vi inte göra någonting vi satt och bara kollade på varnadra. det var ju så overkligt alltihopa.

när vi väl kom fram till stocholm visste vi inte var vi skulle ta vägen, ingen av oss hade vart i sthlm tidigare och ingen kände någon. till matilda kom på att hon kunde ringa sin "vän" hon kom iallafall och mötte oss och vi började gå emot drottningtorget där signeringen skulle vara.

när vi väl kom dit var det inte jätte mycket folk måste jag säga, eller jag tyckte inte det iallafall! vi fick nummer 166, 167 och 168. satte oss på våran plats. jag vågade inte gå någonstans på hela dagen även om vi hade nummer, jag var så rädd att någonting skulle hända att dom skulle komma och jag skulle missa dom.

klockan 18.10 var det dags att börja gå inåt. jag hittade ett litet hål imellan alla planscherna som dom hade satt upp. och fick syn på bills hår. började stört gråta och alla trodde jag var västa idioten. haha när vi väl kom in var jag och matilda lite väl pinsamma kanske, haha vi hade med oss en jättestor väska som vi råkade välta ner massa skivor med. det var ju inte riktigt meningen kanske. men sen kommer jag inte ihåg något mer. kommer ihåg när jag var vid Tom att han skrattade för att jag skakade när jag skulle lämna fram skivan. och sen när jag var vid Gustav för matilda stannade där och jag med. men sen drog vakten i oss. BAJS PÅ HAN...

sen när vi var där ute satte vi oss i ett hörn och tyckte synd om oss själva. haha då kommer det fram massor med kineser och började filma oss.

det var iallafall den bästa dagen i mitt liv faktiskt.

10 juni. Åkte till centralen där jag mötte upp Rebecka för att åka till Düsseldorf Weeze. vi tog en buss som gick till skavsta och sen satt vi där i typ två timmar och åt våra hemmagjorde mackor vi hade tagit med oss, haha. Fan vad gott det var! På flygplatsen träffade vi även Josefin och Essi som vi tillbringade hela resan med, och även Maarit och Katty (men dom började vi prata med i Tyskland).

Planet gick och vi kom till Tyskland och Düsseldorfs flygplats. Vi fick vänta lite på bussen som skulle ta oss till Dortmund. Fyfan vilken pärs det var där alltså, hahah. Vi förstod inte hur vi skulle få ut en biljett som man var tvungen att ha för att komma till arenan! haha, så efter många försök & efter vi stått i en kö som inte rörde sig en millimeter på tjugo minuter, gick vi upp till tågen igen och plankade. hahaha! som tur var kom det ingen kontrolant, men en snäll tysk som hjälpte oss hur vi skulle hitta arenan. Men hon var så himla snurrig hela tiden, haha. T.ex. frågade vi hur långt det var kvar tills vi skulle hoppa av tåget.. Hon svarade "nästa station" och väl vid nästa station, "nej oj, nästa!" - och så höll det på kanske 4 stationer, hahaha. Men hon var snäll och hjälpte oss till campet.

När vi kom fram till dortmund hpf (tågstation) fick vi ta u-bahn (typ som tunnelbana) till Westfalenhalle, fast själva stationen där campingen va hette Reymydamm eller nåt i den stilen, (kommer inte ihåg om jag ska vara helt ärlig. Det var ju trots allt 2 år sen, haha..) Vi åkte några stationer och efter ett tag sa tysken som vi hittade "här är det". Och jag blev så lycklig i hela kroppen! Och när vi kollade ut fanns det knappt några tält, så vi skyndade oss som fan upp till Vanessa som delade ut nummer och jag fick nummer 233 och Rebecka nummer 234. Vi satte upp tältet, gick och handlade och åt middag! Sen var det god natt för min och Rebeckas del.

11 juni. Vi åkte in till stan för att kolla lite i affärer och jag fick äta på mitt efterlängtade McDonalds som jag tjatat om redan påvägen ut till skavsta. Jag hittade ett linne på typ tyskland bästa affär. På kvällen iallafall var vi ute lite längre än dagen innan och vi träffade några snälla tyska killar som vi var med ifrån typ 22 till 3 på natten. Två av dom var jätte elaka för att vi tyckte om Tokio Hotel och antagligen tyckte dom att vi var sjuka i huvudet för att vi åkte till tyskland för att kolla på dom, haha, jävla töntar! Men dom andra två, Leif och Jasper, var så jävla snälla och tog hand om oss hela tiden för att ingenting skulle hända oss. Vi träffade deras kompisar och mitt ifrån ingenstanns så står jag (& Rebecka?) i mitten av en ring med fulla tyska ungdommar som vill att jag ska sjunga Durch den monsun, haha. Såklart gjorde jag det, och dom börjar sjunga med, hahahaha, fyfan.. Det låter inte alls roligt men om ni hade varit där och sett deras ansiktsuttryck hade ni också skrattat, tro mig! Ja, sen var det dags för de 4 killarna vi träffade att gå vidare, men Leif och Jasper hade lovat att följa oss tillbaka till campet och det gjorde dom också, så himla snällt! Sen blev det kramkalas och sen godnatt för oss. Kan ju lova att vi somnade direkt!

12 juni. (Idag var det ett år sen tokio hotel signeringen, tiden går så snabbt!) Idag var det även sagt att kön skulle flyttas upp ifrån campet där vi varit hela tiden, till den "riktiga" kön, vid arenan med stängsel. Men eftersom Tysklands matchen skulle visas på storbildsskärm på kvällen i Westfalenhalle så fick vi inte komma upp och störa de som skulle kolla på matchen. Därför fick vi sitta kvar, i all regn och våra nedtagna tält som vi skulle ta ner klockan 10 på morgonen för att Vanessa inte hade fått match infon innan. Därför blev också dagen väldigt lång, och inte så mycket att skriva om eftersom vi inte gjorde speciellt myckte förutom att sitta.. Det var sagt att man inte fick lämna kön den här dagen för då skulle nummren man fick när man kom strykas och då fick man gå längst bak. Man fick inte ha några tält vid arenan om vi skulle sova där, och det regnade och var kallt. det enda vi hade var två luftmadrasser, aluminiumfolie, och sovsäck. haha, fyfan. Men matchen gjorde att vi inte skulle få frysa ihjäl. Vanessa samlade ihop alla för info och sa att vi inte fick sova vid arenan, och vi svenskar fick åka tillbaka tillbaka till våra hotell och sova där. MEN, eftersom vi inte kunde delas in i grupper för att komma upp på smidigaste sätt till arenen den dagen va vi tvugna att komma dit dagen efter klockan 4 på morgonen för att hinna med allting. Vi åkte tillbaka till hotellet och det var värsta befrielsen, alla svenskar var överlyckliga, förrutom dom som slängt sina tält och inte hade något hotell! Tyckte verkligen synd om dom. Hur som helst, vi gick ut och åt, riktig mat för en gång skull och inte mackor som vi levt på innan. Det blev en mexikans resturang med tacotallrik, Sen var det bara gå tillbaka och sova.

xoxo, Ida ♥

Någon ville att vi skulle skriva ner alla gånger vi träffat/sett Tokio Hotel. Jag tänkte skriva ner mina berättelser så får Hanna göra det vid ett senare tillfälle om hon orkar.

Det hela började den 11 juni, när jag & Bella åkte in till Bengans skivbutik, runt 12 tiden mitt på dagen. Det var jättevarmt och skönt, och vi hade tagit med oss filtar, kudde, paraply (för solen & även om det skulle börja regna..), smink, pengar osvosv. När vi kom fram, var det två stycken som redan satt där (det visade sig sen att dom hette Veronica (nr ett) och Emelie (nr 2)). Vi frågade om det var här man skulle sätta sig ifall man skulle köa till signeringen och dom svarade ja.

Jag fick nummer tre i kön, och Bella fick nummer fyra. Efter några minuter kommer två till springandes och sedan fylldes det bara på. Jag tror att det var ca 20 st som sov över där och sen kom det massa under natten och dagen efter. Mitt på dagen, den 11 juni, kom Aftonbladet och interjuvade mig, Bella, Emelie och Veronica eftersom att vi var dom fyra första i kön (bild finns längre ned). Jag var så nervös hela tiden, och jag tänkte på vad jag skulle säga till TH, om jag skulle göra bort mig osv. Ja, dagen gick och vi träffade massa trevligt folk som var nyfikna på varför vi satt där und so weiter.

Lite senare på kvällen, kom två stycken killar, som jobbar på Bengans, förbi och hade med sig filtar och även hamburgare .. Som Universal Music hade skickat till oss!!! Alltså, Tokio Hotels skivbolag, gav oss hamburgare och filtar för att vi skulle sova över där eftersom att Bengans hade skickat bild & hade även filmat oss och skickat till dom för att de skulle se att det var fans som redan hade börjat köa .. Det blev sent & sen var det natt .. Och Rebecka kom vid två tiden mitt i natten. Jag och Rebecka sov under ett paraply.

Mitt på dagen, den 12 juni. kom TH's livvakter. Ni kankse har hört talas om Saki? Iallafall, jag började gråta direkt när jag såg honom eftersom att det kändes så himla verkligt då .. Det var liksom på riktigt, för jag tror att under hela tiden jag varit där .. Hade jag inte fattat vad jag satt och köade till. Men så stod dom där, mitt framför mig & allting släppte. Jag skulle verkligen få se Tokio Hotel på riktigt den dagen, och det som hade varit min dröm i då två år, att få prata med dom på nära håll .. Skulle gå i uppfyllelse.

Efter 34 timmars väntan kom Tokio Hotels bil inrullandes på drottninggatan. Det enda jag kunde se var Bills hår, och började gråta, igen, haha, kunde verkligen inte rå för det .. Jag var ju så himla nervös hela tiden och att se dom för första gången i verkligheten, kändes hur konstigt som helst. Sen dröjde det ca en halvtimme innan dom öppnade dörrarna till Bengans & vi kunde gå in. Det kändes som att benen skulle vika sig vilken sekund som helst när vi fick se dom gå in & sätta sig på sina platser. Dom kändes som dockor med batterier instoppade. Det var inte verkligt för fem öre. Jag hade ju bara sett dom på DVD, youtube, posters osv. Aldrig sett dom röra sig på riktigt, live. Dom var så himla vackra, allihopa.

När vi fick gå fram kändes benen som spagetti, händerna skakade så att jag knappt kunde fota. Men jag var så jävla pepp och så jävla lycklig. Georg satt först och när jag kom fram blinkade flirtigt han med ena ögat, hälsade & jag sa tack. Efter honom var Tom, jag hälsade, han hälsade tillbaka, log & jag gick vidare till Bill som hade världens största smile! Jag frågade om jag kunde få fota honom, och det kunde jag. Han log in i min kamera, sa thank you & jag sa tack tillbaka. Sen kom Gustav, och om jag ska vara ärlig har jag inte alls något minne av honom. Sen putade en vakt bort mig så att jag aldrig fick något bild på Gustav .. Jag sprang ut & jag har ALDRIG gråtit så mycket i hela mitt liv! Men äkta lycka var det iallafall.