Hej, jag vet att man ska hallå vissa säker utanför Bloggen men jag tänker inte göra det. Allting började med mag ont och slutade med att hon dog. Jag verkar inte ledsen över min farmor men på nätterna och när jag är ensam kan jag inte hallå tårarna tillbaka. Det funkar inte. Jag känner mig så liten och hjälplös. Så ledsen och ynklig. Tänker på allt då "JAG VILL INTE DÖ" det var en sån mening jag fick höra hela tiden. Varje gång jag träffade henne och det ändå jag sa var "farmor det ordnar sig vi ska fixa detta du kommer klara det" men jag ljög, jag ljög för henne, hon trodde på mig. Jag trodde på mig själv. Så dumt. Tänk att för ett arsen snart på julafton var vi tillsammans. Men nu kommer vi inte att bra det längre. Julen kommer suga detta året. Allting suger. Tänker på begravningen på låten som var där, därav rubriken. Slutar det aldrig?